Älskade farmor
Igår va jag på begravning för min farmor, va första gången jag var på en begravning. Det var jobbigare än vad jag trodde, när vi skulle gå fram med rosen vände jag mig om till Simon och sa "jag vet inte ifall jag klarar av det här". Men det gjrde jag och när jag kom fram ville jag inte gå där ifrån. Samtidigt som det var jobbigt så var det riktigt fint.
Farmor va en rikigt stark människa, hon gav inte upp i första tag och hon ville inte ha mycket till hjälp, hon skulle fixa allt själv. Men i slutet nu så frågade hon sig sjäv varför hon inte orkade lika mycket längre, det förstod ju vi som va med henne om dagarna, men det ville hon inte själv inse. Hennes hjärta blev bara svagare och svagare..
Älskar dig farmor!
Älskar dig farmor!




